Det känns lite som att vi turas om att bryta ihop nu, haha. Idag var det i alla fall min tur att försöka hålla tillbaka tårarna. Var så löjligt trött på att vara i New York idag. Så less på värmen. På kollektivtrafiken. På kisslukten i kollektivtrafiken. På att vara hungrig. På att vara stressad. På allt egentligen. Steve och Linnea är bra resesällskap, de biter ihop tills de ler. Jag älskar dom. Det kunde varit mycket värre. Men idag ville jag bara åka hem till The Kortedala.
Här är en bild på ett fint hus vi hittade häromdan:
Jag läste precis klart en bok jag fick i Bloomington, som heter Free Pizza for Life.
Det är på inget sätt ett litterärt mästerverk. Men jag gillade den, den är som punkmusik – man får en känsla av att det är en äkta människa som gjort det och man skulle kunna göra det själv också om man ville. Det är en bra känsla. Jag älskar punk. I boken skriver Chris att turnera är fett och att resa är sämst. För att när man reser så är det svårt att träffa nya roliga och bra människor, och att när man turnerar så sker det automagiskt. Lite så känner jag också, även om jag aldrig turnerat. Men det känns som att vi i Bloomington träffade massa roligt folk som var kul att hänga med och att i New York… har man inte det. Även om New York såklart haft sina ljusglimtar också.
Men idag var alltså en dålig dag för mig. Men den blev bättre. Jag hatade New York från ungefär klockan halv två till halv åtta. När vi satt på bion hade vi ännu inte fått tag i Memo och Steve var snäll som stod utanför och väntade in honom i det sista medan Linnea tog platser (de har inte bestämda platser i sina biosalonger i USA, jäkligt märkligt. Jag ska skriva en lång lista på märkligheter i det här landet innan den här bloggen är slut) åt oss och jag köpta dricka och snask (som för övrigt var en stor besvikelse!!! Jag trodde det skulle finnas jätteportioner att välja på. Men där slår ju till och med SF jänkarna på fingrarna. USA got nothing on the Blockbustermeny!). Jag var sur och stressad och ledsen över att Memo skulle missa bion vi bjöd honom på, men precis när trailerserna började kom både Steve och Memo in i salongen och satt sig bredvid oss och allt blev bättre. Jag är så ofta. Att jag kan tycka det är jättejobbigt om något som är bestämt inte faller på plats, Linnea säger att det är för att jag har Aspergers. Jag vet inte vad det kan bero på, men så är det i alla fall!
Filmen i sig var ungefär vad jag förväntat mig. Den får tre positiva tassar av fem. Själva bioupplevelsen var okej, men jag hade förväntat mig mer. den får tre negativa tassar av fem.
Något som får lite fler positiva tassar var när jag och Steve drog till Ben and Jerry’s igår och köpte glass:
Det är en brownie, med en skopa med glass. Varm fudgesås, grädde och björnar i glada färger. Det enda negativa med denna är att man bara fick en skopa glass, trots att man frågade efter fler. Snålgubbar.
Här är lite roligt klotter:
När filmen var över idag blev jag på bättre humör. Antagligen för att det i slutändan blev som det var planerat. Universum och Kaos jobbar ibland verkligen för ens fördel. Det är bra. Här är jag med en Spiderman-mask vi hittade i soporna:
Filed under: New York, Uncategorized | Etiketter: Bio, Färja, Frihetsgudinnan, Kollektivtrafik, new york, Spiderman, tunnelbana, Turism
Sådärja, då har vi minsann varit på bio och sett premiären av nya Spidermanfilmen i IMAX 3D på 2th Avenue- hah! Vi bjöd med oss Memo eftersom han är så jäkla go-gubbe-go och vi avnjöt filmen med oroligt sexiga 3D-glasögon på våra svettiga näsryggar och enorma läskmuggar intill oss i biostolarna. (Det var för övrigt lobbyister i bions foajé som gick runt med protestlistor mot att borgmästaren i New York vill ta bort de löjligt stora läskstorlekarna från bland annat biomenyer, WOW vilket seriöst politiskt ställningstagande från dessa amerikanske rättskämpar och frihetsälskare!)
Filmen var typ två och en halv timme lång, men det kändes inte som det. Antar att det är ett gott tecken, att filmen flöt på bra och hade ett högt tempo. Spontant tyckte jag mer om den här versionen än de några år äldre i Spidermantriologin med Tobey Maguire i huvudrollen som Peter Parker/Spiderman, det bjöds på humor och schyssta 3D-effekter, romantik, spänning och såklart action. Sedan att Andrew Garfield som spelar den viga, lite nördiga hjälten i blåröda trikåer är ganska duktigt snygg gjorde inte saken sämre, hehe…
När jag såg på filmen kom jag osökt att tänka på Jesper, Jeppepeppe, min kära vän som inte är i livet längre. Han var ett hängivet Spidermanfan och jag tror att han hade uppskattat den här filmen, i de humoristiska sektionerna kunde jag se hans breda leende med kisande ögon och tysta skratt framför mig… Blev faktiskt lite tårögd, men mer av värmen inombords än av sorg tror jag. Nästa gång jag besöker hans grav skall jag ta med mig en lagom ful Spidermanfigur och sätta bland blommorna.
I övrigt har jag varit i ett köpcentrum här i Queens ett par timmar på förmiddagen, köpte mig en fin klänning och lite annat smått och gott. Tänkte ha den imorgon, det är ju till att vara fin på 4th of july, änna! Mötte upp Erik och Steve vid ettsnåret och åkte den djävla krångliga pisstunnelbanan till färjeläget längst ner på Manhattan där vi tog just en färja och åkte till Staten Island. Det var resan som var målet, man man säga, för vad vi ville åt vad utsikten över Lower Manhattan och framförallt Frihetsgudinnan, inte ett besök på Staten Island. Vad finns ens att göra på Staten Island…? Hur som helst var Frihetsgudinnan stor och fin, men jag säger fortfarande fel och omnämner denna gigantiska mässingskvinna som Flyghetsvärdinnan vilket jag kallade statyn som för barn. Så kan det gå när ens pappa är pilot eller man helt enkelt är trög, haha!
Lady Liberty Barbie, så himla fin!
Såhär snygga var Erik och undertecknad på färjan till Staten Island, vassegoa å njut!
Filed under: New York, Uncategorized | Etiketter: donuts, Kollektivtrafik, new york, tunnelbana, Vardagsliv
Sedan sist har jag:
– varit uppe i Empire State Building
– köpt fler leksaker
– fått spader på kollektivtrafiken (bristen på information kring den)
– varit på American Museum of Natural History som var så GIGANTISKT att vi tyvärr inte hann se allt
– känt mig trött
Verkar som att jag fått feber, kände mig lite halvmysko redan igårkväll och har varit helt mosig idag. Svettas på ett sätt som inte känns likt det värmebetingade svettandet här och har ont i skallen och känner mig lite allmänt tjing tjong pling plong i hjärnan. Erik och Steve är på Red Bamboo och käkar vegansk middag, själv sitter jag i Memos före detta pojkväns lägenhet och surar över att jag inte får TV:n att fungera. Skall äta donuts och glass, fy fan vad synd det är om mig!
Filed under: New York, Uncategorized | Etiketter: Brooklyn, Djur, new york, tunnelbana, world trade center
Här ser ni en svullen och svettig, men glad, svenska (jag) som hånglar med New Yorks gulligaste kille! Det här är alltså Toby, Memos hund, han är sjukt söt och tycker väldigt mycket om mig. Han ser ut som en seriefigurshund och hans personlighet är busig, pigg, kvick och charmig. Beagle + tax verkar vara en intensiv men ändå lyckad kombination, bra om man vill ha en peppig liten korvhund med enorma öron!
Igår gick vi mycket. Vi åkte mycket tunnelbana också. Vad vi än gjorde så var det djävligt varmt, jag hade lätt kunnat vrida ur svetten ur mitt linne så att det droppade ner på asfalten och fräste till av värmen. World Trade Center var inte så jättemycket att se, som ni tidigare kanske läst så fick man betala om man ville in och kolla på minnestjohejset och ville man inte hosta upp dollars fick man stå bakom ett avskärmat stängsel med begränsad insyn och se på två halvfärdiga torn och en byggarbetsplats. Nåväl, nu har vi gjort det och det blev ännu en turistpunkt att checka av från listan.
Det vi såg av Brooklyn igår var mest… polskt. Många polska skyltar och pittoreska hus varav vissa såg ut som kulisser från en vilda västernfilm. Eftersom det var så satans varmt tog vi oss inte ner till Brooklyn Bridge utan höll oss kring Greenpoint och norra Williamsburg, vi får se om vi kanske kan komma dit idag istället. På helgerna är det stora loppisar runtom i Brooklyn och det kanske kan vara sköj att besöka.
Nu skall undertecknad gå och duscha så att jag luktar fräscht i sisådär fem minuter innan svetten och den unkna deoderantlukten tar över min kropp. Pusshej!
Filed under: New York, Uncategorized | Etiketter: B&H, Central Park, Kollektivtrafik, new york, Shopping, times square
(Mallrats, en bra film av Kevin Smith. Se den!)
Som Steve tidigare nämnt så var dagens äventyr en utflykt till New Jersey. New Jersey kan beskrivas som NYC’s motstvarighet till Hisingen, typ. Ganska fult, ganska bökigt, ganska rörigt. Bussarna var ett helvete och fick mig att vilja ta badsaltsknark och leka kannibal hejvilt med första bästa idiot som kom i min väg, men när vi väl var inne i det löjligt gigantiska köpcentrat Garden State Plaza så var det betydligt trevligare. Jag gick lite vilse när jag vimsade runt på egen hand bland butikerna, men jag lyckades också shoppa en hel del, Bästa inköpet måste varit ett par Nike Air Max för motsvarande 750 spänn (de ligger på 1200 i Sverige) som från och med nu skall ta hand om mina arma fötter här i storstan istället för mina plattsulande, ryggmördande Converse Allstars som jag gått runt med hittills under USA-vistelsen. För övrigt blev jag besviken över att inte se en enda guido i New Jersey, hade jag gjort det hade jag paparazzifotograferat dessa spännande varianter av homo sapiens och gett bilderna till min vän Lusen.
New York är stort. Jättestort. Hittills har jag mest tyckt om Central Park när vi var där en liten sväng, i övrigt är jag inte jätteimponerad än så länge. Att vara vid Times Square är som att vara instängd i en överpyntad julgran inuti ett flipperspel när man tagit LSD ungefär, det är både häftigt och lite osmakligt med alla enorma mängder reklam som pumpas ut via neonskyltar och jumbotroner. En annan cool grej är B&H Superstore som säljer elektronik där jag till min glädje inköpte snajsiga kameratillbehör, 95% av de som jobbar där är ortodoxa judar med kippa och korkskruvslockar. Fränt! Sedan har de ett speciellt lager/kassasystem som kostade fem miljoner dollar som enkelt förklarat ser ut som ett transportband från Willy Wonkas chokladfabrik och skjutsar runt produkter i gröna korgar på ett löpande band under taket.
Jag ser fram emot att besöka Brooklyn, vilket blir morgondagens utflyktsmål. Vår värd Memo (som för övrigt är helt underbar) skall ta med oss dit för att äta stans göttigaste donuts, sedan skall vi kika runt och jag hoppas på att kunna få till någorlunda fina bilder på Brooklyn Bridge och Manhattans skyline. Och, okej, på tal om Manhattan; det ÄR sjukt häftigt med så sepestört höga hus. Jag vill, och skall, åka upp i Empire State Building någon dag och se på utsikten, lär skita på mig av svindel men det är det värt.
Nu skall jag äta lite kvällsmat i form av äppeljuice, baguette med Philadelphiaost samt mystiska ostbågar. Herrrrrrrrregud vad tjock jag kommer bli under den här resan, haha!
Nu har vi lämnat Bloomington bakom oss och landat i New York. Jag har inte riktigt smält det här med att flyga riktigt känner jag. Så fort det piper och tjuter tror jag att det är nödsignalen för att flygplanet ska störta. Speciellt när planet i fråga närmar sig marken och allt man ser runt om sig när man tittar ut är mest vatten. Men jag lever och ja. Nu sitter jag här vid ett köksbord i Queens.
Väl här i lägenheten hade vi bråttom att få komma ut för att se New York och få oss lite i magen. Ingen av oss hade ätit något sedan frukost så humöret var ju inte på topp och i samband med att vi vandrade omkring i ett område som mest påminner om ett förvuxet Kvibergs marknad (stöldgodsmarknad i Göteborg som mest säljer blinkande lampor och gamla mobilladdare). Det kändes inte som New York. Vi fick i oss lite pizza, jag blev svintrött och ville mest tillbaka och sova. Underväldigande.
När vi vaknat från vår tupplur bestämde vi oss för att gå på bio. Vimsade bort oss i tunnelbanan och hamnade till slut mitt i Times Square. Holy fucking vagina. Sjukt ställe. Massa information över allt som inte säger någonting egentligen. Linnea och Steve tog svinmycket bilder så det kommer komma upp. Det kom fram en up and coming rappare som ville sälja sina demoskivor till oss, signerade och allt. Jag hade lätt köpt om jag hade haft cash på mig. Han kallade sig själv Faith och kallade Steve för nörd: ”Nerds gets all the money”.
Det blir MoMA imorn. Det blir nog kul, men vet inte vad jag ska förvänta mig riktigt, mer än att det blir kul. Nu ska jag sova. Jag är i en stad som aldrig sover och jag är jävligt trött.
Utvandrarna 