Filed under: New York, Uncategorized | Etiketter: Djur, donuts, flyg, flygplan, Hem, Vardagsliv
Så var 4th of july över. Vad vi har gjort? Ptja… Vimsat runt lite på stan, fixat en kabinväska till Steve, skrivit vykort, ätit pizza, sett söta ekorrar, sovit. Missade fyrverkerierna över Eastern River, men äsch, vad är väl en bal på slottet? Pffft. Vi har göttat oss i den generösa soffan i vår Queenslägenhet och kollat film på Netflix (streamning av film och tv-serier direkt till TV:n, fint det), ätit donuts och bara softat. Tidigare under dagen lyckades jag snoka fram en våg så att vi kunde väga vårt bagage och det verkar som att vi har god marginal till maxvikten allihopa. Vi vägde även oss själva och alla tre har gått upp mellan två och tre kilo under USA-vistelsen. Det blir fatcamp när vi kommer hem till Göteborg alltså, men med min obefintliga karaktär så lär vi väl märka snart hur bra det går, haha…
Den här resan har varit fin och det mesta ha flutit på väldigt bra, jag har överraskat mig själv. Jag har en tendens att bli liksom ”allergisk” när jag är ute och reser, jag blir extra överkänslig mot stress, alla intryck, all intensitet och av att aldrig kunna vara riktigt ensam. Även om jag tycker om den eller de jag reser med så blir det lätt att någonting inom mig bygger upp ett skrikande behov av att jag för-i-hela-helvetes-djävlar-måste-få-vara-ifred. Någon gång skall jag pröva att åka utomlands på egen hand, eller för all del inrikes också… Inte hälsa på någon, inte träffa någon med flit, bara mata ensamvargen i mig och förhoppningsvis upptäcka att jag inte är så mesig och beroende av andra människor som jag ofta tror. Jag kan se det framför mig; jisses amalia vilken bragd att jag åkte till Grums utan mening alldeles ensam och överlevde!
Hemlängtan tickar på nu när vi om ett dygn är en god bit på väg över Atlanten, Steves laptop är laddad med säsong två av den episka realityserien ”Work of art” och jag har goa piller att ta om jag behöver hjälp att somna i den inte så vidare värst bekväma flygstolen. Väl landade på svensk mark så kommer mamma och Tetris (!!!) och möter oss på flygplatsen, kommer säkert vara så blödig att jag börjar grina av lycka.
Jag avslutar detta pladdriga inlägg med en låt på temat USA och borta bra men hemma bäst:
Filed under: Bloomington, Uncategorized | Etiketter: Hem, Livsstil, Trädgård, Vardagsliv
Efter nästan en vecka i USA känns det som att jag fått ett litet grepp om hur saker och ting står till här, jämfört med hur det är hemma i Sverige. Till att börja med verkar de ha en annan syn på trädgårdar här. I gamla Svedala är trädgårdar en statusgrej, även om man inte har gröna fingrar eller ett estetiskt handlag så är en fin trädgård viktigt. Oavsett om du bara klipper gräset, ansar eventuella buskar och häckar och kanske har en liten rabatt med lättskötta perenner eller en trädgård som är mer som en slottspark; trädgården är något man tar hand om för att inte framstå som en kuf. Här är trädgårdar generellt vildvuxna och får göra lite som de själva vill. Visst finns det de som har välklippt gräs och piffiga blommor kring huset, men de är färre än de yvigt djungelaktiga. Växtlighet längs gångvägar, i rondeller och på annan allmän plats är heller inte lika planerade och omskötta som hemma. Nu låter det kanske som om jag är kritisk mot trädgårdsfilosofin här, men det är tvärtom- bohemträdgårdar for the win!
Några fler olikheter jag/vi reflekterat över hittills:
– Här ser läkemedelsförpackningar ut som godisförpackningar, inte sådär kliniskt enkla och vita som i gråtråkiga DDR-Sverige.
– Det verkar vara svårt, mycket svårt, att hitta juice/saft/lättdryck som inte är färdigblandad i en smärre balja till förpackning här. Koncentrat som är så käckt, miljövänligt och lätt att bära med sig från mataffären, är det ett svenskt fenomen?
– Folk öppnar munnen mer frekvent och utan större eftertanke på eventuella konsekvenser här, oavsett om det gäller att ge en främling en komplimang eller kasta glåpord.
– Dricksvattnet smakar mycket mer klor, vilket innebär att även isbitar gör det. Följdaktligen kan detta innebära att t.ex. ett glas kall läsk kan få en ”intressant” bismak av simbassäng.
– Hemma är det bönder, snickare och andra hantverkare som har pickupbilar då de är praktiska att lasta saker på och är stryktåliga, här har gemene man pick-ööp trööcks av helt absurda storlekar och utan ett spår av plankor, höbalar eller annat på flaket.
– I princip alla hus här har en eller flera verandor, varav de flesta front porches bara ligger ett litet skutt från gångbanan och gatan utanför. Hemma brukar det vara mer önskvärt med en veranda eller altan som ligger insynsskyddad, men amerrkaborna skiter i det och hänger ut i sina hammockar, gungstolar, gamla fåtöljer eller plaststolar till allmän beskådan. Många har diverse bråte på och kring sin veranda vilket ger ett mysigt, luffigt intryck. Flaggspel är poppis precis som ljusslingor, och inte sällan (särskilt kvällstid) ser man nakna fötter som sticker ut över verandraräcket och glatt vinkar med tårna ut mot gångbanan. Hej hej!
– I Amerrka finns det sheriffer, state police och federal police. I Sverige finns bara dumsnutar.
Utvandrarna 