Utvandrarna

Idag har varit en bra dag. Igår var inte en lika bra dag, när vi kämpade med kollektivtrafiken för att komma till en fet supergalleria i New Jersey och det tog verkligen hela dagen. Men idag var en prydligt strukturerad dag och vi har hunnit med mycket även fast vi tagit det lugnt och försiktigt och slöade ganska mycket. Det började med att Memo ville visa stans bästa donuts, efter att vi för några dagar sedan hade med oss en låda från Dunkin Donuts hem. Stans bästa donuts finns enligt honom på Peter Pan Donuts i Brooklyn, så det var dit vi siktade in oss. Queens, där vi bor, ligger precis jämte Brooklyn men är smått omständigt att ta sig till för du måste åka en omväg och byta tunnelbana, om du inte vill ta bussen  – och det vill vi inte efter gårdagens pers. Men i sanningens namn så ville inte Memo det heller, och han är ju inföding här. Så den grejen är lite som hemma i Göteborg. Att ta sig mellan Bergsjön och Angered, två gigantiska förorter som ligger grannar men utan särskilt goda kollektivtrafiksförbindelser mellan dem.

Men alright, Memo tog oss till Brooklyn iaf. Greenpoint närmare bestämt. Och det var som en annan värld, igen. Så fort vi kom upp från tunnelbanan så var vi i en upprustad gammal westernstad.

Skyltfönstret till donutaffären visar upp grejen. Mycket donuts, mycket amerikanska flaggor och i speglingen i glaset syns tecken på att Greenpoint traditionellt är en polacktät stadsdel. Vid vår hemhållplats där vi bor ligger en Dunkin Donuts på andra sidan gatan så när vi gick förbi där och det stod en polisbil parkerad utanför skrattade vi och skämtade lite om poliser och donuts. Och det blev ju inte mindre fnissigt när det visade sig det i kön före oss inne på Peter Pan stod en polis… Hur som helst, de hade asmycket donuts! Och det var mycket fräsigare donuts än i alla kedjornas affärer, där det mest går ut på att ha glasyr i olika färger. Efter mycket beslutsångest lyckades jag begränsa mig till tre stycken:

Apple crumb, cream nånting och red devil tror jag den sista hette. De två första var jävligt mastiga. Apple crumb bestod ungefär av en äppelpaj ovanpå donuten och var fylld av nåt slags äppelsylt. Så redan efter den var jag ganska fylld. Creamdonuten bestod nästan bara av amerikans söt och tjock grädde. Också väldigt mastig. Så när jag kämpat i mig dessa två hade jag fortfarande en kvar. Den var inte lika crazy som de andra så den gick relativt enkelt att göra plats för.

Men ja, så gick vi vidare. Jag hade googlemappat en karta med markeringar för ställen vi vill gå till, och ett som låg relativt nära var Desert Island. En serie-butik som Abbeys kompis tipsat om. Det var en ganska lång promenad med tanke på hur jävulskt varmt det var idag, men det var värt det. Desert Island var fantastiskt! Det var väldigt litet men fyllt med the good stuff. Massa fina små fanzine, varav många screentryckta. Och på tal om screentryck så hade de en liten hörna med tryck till försäljning. Rakt upp och ner, bara så där. Vilken fantastisk grej! Det var flera fina men när jag hittade den så hade jag plockat på mig en bra bunte böcker och trycken var lite för dyra utöver det. Fast de kostade $40, vilket inte är särskilt dyrt för ett grafiskt blad direkt. Packen jag plockat hamnade på $90, men då gav han mig en av böckerna gratis. Det verkar vara mycket av ett nördigt stammisställe så jag tror ägaren blev lite överrumplad när jag kom in där och började stapla böcker på hög. Han plockade ut den översta och sa ”You can have this. I have so many of them anyway”. Gött..!

Sen fick det vara nog med Brooklyn för idag. Vi tog subben in till stan igen för ett annat område med goa grejer markerade på kartan. Det var vinylfiguraffärer som Erik och Linnea kunda gå bananas i. Och när de betalade upptäckte jag en liten låda i kassan med Gemma Correls hundar som pins. Himla fina! Jag frågade kassörn om de inte fanns med hennes katter också. Det visste han inte riktigt men trodde inte det. Men hundarna är också fina!

Härefter skulle vi gå vidare till nån hipsterklädaffär de andra skrivit upp på listan och jag markerat på kartan. Vi tog subben till rätt hållplats för en promenad till stället. Vi gick åt ett håll men kom fram till att det nog var andra så vi vände. Men så upptäckte vi att gatunamnen däråt var fel så vi bytte håll igen. Då upptäckte jag att numren på husen gick neråt och inte uppåt som de borde, så jag började misstänka att jag kanske satt ut nålen fel på googlekartan. Men vi fortsatte vandra och vandra tills vi var på den korsningen som var utmarkerad. Men där fanns mycket riktigt ingen hipsteraffär. Men en Starbucks! Så vi beslöt oss att gå in där och använda deras gratis wifi för att kolla upp den rätta adressen medan vi kylde ner våra sinnen med frappuccino och lugnade ner våra nerver lite. Affären visade sig ligga ute i Brooklyn, på 350 Broadway, inte 350 W Broadway…

Nåväl. Nu var vi i alla fall alldeles i närheten av World Trade Center, så vi beslutade oss för att promenera dit istället. Men på andra sidan gatan från Starbucks låg nåt slags djurleksaksaffär, alltså en affär med leksaker till djur, så dit ville Linnéa gå in. Och vi hakade på. Vi gled omkring därinne en stund och klämde på pipleksakerna men när vi gick mot dörren för att lämna butiken kom som från ingenstans helt plötsligt en superliten kattunge och började leka med oss!

Så vi lekte tillbaks en stund och strax kom en tant med en liten hund som förklarade att hon varit där tidigare men var tvungen att komma tillbaks bara för att få leka lite med kattungen igen. Nu var alla så klart glada igen så då kunde vi fortsatta till World Trade Center. Där stod två halvfärdiga stora jävla torn. Men det såg mest ut som en byggarbetsplats.

För att komma in i minnesplatsen var du tvungen att köpa biljett så då sket vi i det. Jag ville nämligen till Lomography-affären, vilket jag varit inställd på sedan vi var på B&H och de sa att de skulle ha 110-film som jag letade efter. Vi hittade affären snabbt och enkelt men ”Tyvärr”, sa kassörn, ”så var det precis en snubbe här och köpte en hel packe 110-film. Alla som fanns kvar”. Men hon ringde och kollade om inte deras andra affär hade dem inne och visst hade de det! Men nu hade vi flängt så pass mycket och klockan var mycket, alla (utom jag) var hungriga och eftersom Red Bamboo, veganrestaurangen Wade hade tipsat oss om, låg alldeles i närheten skulle vi gå dit och käka. Filmrullen får jag skjuta upp ytterligare en dag. (Vilket är lite kul med tanke på att jag bara tänkt köpa en ynka rulle för att fota här i New York, men nu är det ju snart inte många dagar kvar att fota på längre…) Anyway. Vi letade upp Red Bamboo och såg på menyn att det absolut verkade vara ett helt fantastiskt ställe! Massa veganburgare för billiga pengar! Tyvärr var det fullknökat därinne, men vi testade ändå att sätta oss på köstolarna i entrén. En servitris kom fram till oss och uppskattade vår kötid till ca 45 minuter så då tackade vi vänligen för oss. Vi hade nämligen upptäckt en annan restaurang precis intill vid namn Vegetarian’s Paradise 2 och tänkte att då testar vi väl den istället. Och det visade sig vara ett komplement till Red Bamboo (Memo berättade senare att de har samma ägare), där Red Bamboo har billig snabbmat och VP2 har lite dyrare fin mat. Menyn var sprängfylld med låtsaskyckling och låtsasfisk.

Jag käkade nån slags chiliwokad kyckling med nudlar, Linnéa en klassisk friterad kyckling och pommes och Erik tog en friterad laxstek. Erik var den enda som inte gick nöjd därifrån. Han var också den som fått betala mest. Ca $12 tror jag hans kostade medan min kostade ca $8. Jävulskt god var min mat men eftersom jag fortfarande var proppmätt från donötterna från sex timmar tidigare så blev jag tvungen att ta med mig halva rätten hem i en doggybag. Så den ska jag mumsa på imorn istället. Thainudlar i låda i kylskåpet. Så väldigt Seinfeld-newyorkiskt!

När vi kom hem hade en polispiket och en vanlig polisbil parkerat utanför ingången till tunnelbanan.